Ska det vara så här?

Inte särskilt mycket använda sockor i Colinette Jitterbug ser plötsligt ut så här på hälen.
Och jag tänker INTE stoppa dem. De har inte varit i kängor eller stövlar en enda gång, bara inomhus i stället för tofflor. Sur.

Vintervantar

Mönster: Boxarn från Ateljé Huskroken.

Garn: Eko Häll från samma ställe. Fantastiskt vacker grå. Det är som att ha ett litet lamm i händerna. 72 gram gick det åt.

Stickor: Nummer 5.

Nöjd?: Ja, verkligen. Jag fryser lätt om händerna men nu känner jag mig rustad för vilken vinter som helst.

Lärdom: Jag har filtat (med flit, alltså) för första gången, och det blev så fint. Det var en konstig känsla att avsiktligt göra något man annars undviker till varje pris...

Fin, enkel struktur tack vare lite lyfta maskor. Det kan bli fina ärmavslutningar exempelvis.

Sjal till E

Mönster: Färösjal från A Gathering of Lace. Skönt att varven blir kortare och kortare och inte tvärtom. Jag gillar formen på sjalen, den ligger kvar på axlarna utan att man behöver anstränga sig det minsta.

Garn: Ekologiskt från Åland, köpt på Stickstämman i somras. 339 gram gick det åt till en sjal som har 240 cm lång överkant och 100 cm från överkanten till spetsen. Jag faller ibland för garner som är melerade på det här viset - de är så vackra som härva och nystan, men jag blir nästan alltid besviken på att det blir för skarpt randigt. Jag ska inte gå på det där igen, det gäller bara (HA!) att hålla önsketänkandet stången.

Stickor: 6, tror jag. Rundsticka, helt säkert.

Nöjd?: Ja, med mönster, form och garnkvaliteten. Men inte med ränderna som förtar sjalens hålmönster. Tänk om det hade fortsatt att se ut som tallskog...

Skinka

De här sockorna ser precis ut som kokt skinka. Garnet skulle göra sig bättre som nåt annat, men de är sköna.

Mönster: Rib Socks ur "25 Favorite Socks". Blev besviken när jag begrep att flätorna inte skulle fortsätta ut på foten i en enda linje och avbröt dem därför vid hälkilen. Annars ok sockor med extralånga skaft.

Garn: Colinette Jitterbug. 129 gram.

Stickor: 2 och 2,25.

Jag hade tänkt visa en bild på flätorna som är lite fina, men Blogger vill inte det.

Brun kofta

Mönster: Eget uppifrån-och-ner med en del figuranpassningar. Lite för stor på övre ryggen, annars precis som jag ville ha den. Kanske ska den få mer än en knapp såsmåningom...

Garn: Araucanía Nature Cotton (Ja, igen. Nu är det bara EN sak till i detta garn kvar.) Det var väldigt samarbetsvilligt när det gällde att få till form. Färgen är helt fel, åtminstone på min hemmadator.

Stickor: Nummer 6.

Nöjd: Yes. Inget för strama tillfällen, men perfekt att mysa i.

Tävlingen i förra inlägget vanns överlägset av wettextrasan. Ingen mer kvinnokraft kommer hädanefter att ägnas åt disktrasor.

Vilken vinner?

Kampen står mellan en stickad linnedisktrasa och en vanlig tjockwettex. Än så länge leder wettexen med hästlängder, men linnetrasan påstås bli bättre ju mer man tvättar den. Den som lever får se.

Stickstämman på Väddö fick även mig, som sannerligen inte förstått vitsen med att tillverka sina egna disktrasor, att sticka en. På tåget hem från stämman föll en okänd man närmast i trance över hur fantastiskt vackert det var att någon år 2010 stickade sin egen eldröda disktrasa. Då kände jag mig om möjligt ännu mer besvärad. Hu.

En till

Samma garn och samma mönster som tidigare, fast då i andra kombinationer.

Mönster: Shoulder Shawl in Syrian Pattern från Victorian Lace Today.

Garn: Araucanía Nature Cotton, mörkt blått. Fyra härvor, ca 400 g.

Stickor: Rundsticka nummer 7. Nu längtar jag intensivt efter att sticka med tunna stickor.

Slutresultat: 160 cm på längsta stället, 70 cm från spetsen till överkanten. Nöjd!

Batikfärga eller ej?

Mönster: Shoulder Shawl in Syrian Pattern från Victorian Lace Today. Lättstickat och trevligt. Jag gillar det strama oromantiska och hoppade förstås över den påstickade bården.

Garn: Colinette Banyan, bomull och viskos. Delar sig en del, men är mjukt och behagligt. Färgen heter Elephant's Daydream (166) och är ganska mycket grönare än på bilden. 363 gram gick åt.

Stickor: Nummer 5, KnitPro trärundsticka.

Slutresultat: Sjalen är 220 cm på längsta stället vilket passar mig perfekt. Mindre känns snålt. Från överkant till spets är den 125 cm. Härlig att svepa om sig när solen går i moln eller sommarregnet står som spön i backen.

Och nu?: Jag gillar inte kall blekturkos och har provfärgat en liten bit med batikfärg för att kolla om färgen tar som den ska. Den fäster fint och nu känns det lättare att leva med det ishavsblå eftersom jag vet att jag kan byta ut det... Jag avvaktar lite. Kanske är kallt, blekt grönblått min kulör ändå?

För ett tag sen

När det fortfarande var kallt på morgnarna och jag hade min fina orange jacka med vida, lite för korta ärmar (så blir det om man har fått babianarmar ditmonterade) stickade jag de här. Egentligen vill jag sticka ALLT i det här garnet, mjukare finns nog inte. Intressant att se hur det tål slitage...

Mönster: 52 maskor i 3+1-resår och lite vridningar här och där.

Garn: Malabrigo Lace i kulör Rhodesian. 15 gram.

Stickor: Nummer 3, KnitPros strumpstickor i trä. Jag gillar att sticka på strumpstickor! Magic loop är inte alltid bäst, och det är inte bra för den mentala hälsan att bli fanatisk. Har köpt mig en uppsättning KnitPro i metall också för att slippa de där tråkiga stickbrotten som uppstår när man sätter sig på sockstickningen. (Träffade en stickerska som fnös åt strumpstickor och framstod som tokfrälst på loopen. Inte trevligt. Hon fick mig att känna mig som en idiot som köpt nya strumpstickor när man kan bända sönder en rundsticka.)

Nöjd?: Japp. Vill ha likadana handledsvärmare i alla färger som finns. Så skönt det känns att vara heltigenom belåten och inte vilja ändra på en enda detalj. Utom den där stickerskan då...

Turkos present

Mönster: Shoulder Shawl in Cherry Leaf Pattern från Victorian Lace Today, men utan originalets kantbård. Sjalen stickas från spetsen och uppåt. Mönstret fastande direkt i händerna.

Garn: Araucanía Nature Cotton. Fyra härvor, alltså 400 gram. Färgen lyser! Mjukt och löst tvinnat med ganska stora ojämnheter i både färg och struktur. I vanliga fall stickar jag ogärna i bomullsgarn, men det här väckte lusten att sticka mer. Det är snällt mot händerna och färgskiftningarna och strukturen gör att det ser så levande ut.

Stickor: Nummer 6.

Storlek: 180 cm på längsta stället. Från överkant till spets är sjalen 80 cm.

Nöjd?: Absolut. Det här ska bli en present så jag hoppas framförallt att mottagaren blir glad. Min tanke är att sjalen ska bli härlig att ha över lite för solbrända axlar under de grekiska sammetskvällar som jag vet att underbara Mia hoppas på i sommar.

Teknikfråga: Hur kan man fästa trådarna så att de inte kryper ut igen när man har med bomull, bambu och lin att göra?

Tröja i bandgarn

Mönster: Något modifierat från Astrid. Nästan raka stycken och båtringning.

Garn: Oh Mercy Me, bomullsbandgarn, kulör 4475. Drygt 450 gram gick det åt.

Stickor: Nummer 6

Nöjd?: Nja. Det var roligt att sticka och jag gillar strukturen. Det var tillochmed roligt att sy ihop eftersom det gick snabbt och inte kunde göras särskilt snyggt - allt pedanteri var som bortblåst. Haken är att den färdiga tröjan inte klär mig nåt vidare, jag känner mig mest som en kassler. Kanske kan man vänja sig vid det också?

Missa inte stash, knit, repeat som bjuder på en extremt ambitiös genomgång av vad som smickar och inte smickrar olika kroppstyper (vidrigt ord, förlåt!). Hon har dessvärre inte kommit fram till kasslernät än...

Ännu en axelvärmare

Det här är Annas axelvärmare som syntes mycket på stickbloggarna förra våren. Nu har det blivit min tur att få en och det i en färg som inte är min vanliga. Förresten stickar jag mest i färger som inte är mina vanliga nu för tiden, kanske är min smak på väg i en ny riktning och jag får nya "vanliga" färger? Jag skulle vilja ha en rad med bilder i marginalen för att få överblick över vilka kulörer jag valt sista tiden, men har inte fått till det riktigt. Sticka går ju, men att blogga som man vill är lite värre...

Mönster: Annas axelvärmare, trevligt och enkelt mönster. Jag börjar gilla rätstickat alltmer. Gjorde enkla omslag i stället för dubbla för att få lite mindre hål i bladen och ökade antalet uddar både på ökningsdelen och den raka delen.

Längd på längsta stället; nästan två meter. Bredd på bredaste stället; 50 cm. Tillräckligt!

Garn: Rowans Kidsilk Haze, kulör 630. Drygt två nystan, 62 gram.

BC Silk, rosa. 150 gram. En tråd av varje. Ljuvligt mjukt och garnerna klär varandra fint.

Stickor: Nummer 5.

Nöjd?: Ja, men jag får ta ett djupt andetag innan jag klär mig i jordgubbsglassrosa.

Husdjur

Två underbara jättehärvor angora är mina! Det känns lite högtidligt och rörande att handskas med dem och jag har bara en massa virriga tankar om vad de ska bli. Plånboken har svåra sviter efter köpet, men det är som att ha fått två levande varelser, så mjuka, så inbjudande! Raringarna kommer från Astrid som hade tänkt göra 25 grams-nystan av dem...

Snopen

Tack vare Asplund upptäckte jag den danska stickdesignern Marianne Isager. Jag lånade några av hennes böcker (på danska) på biblioteket och såg att hon hade ett sätt att tänka kring stickteknik som jag gillade. Finurliga småknep, minimalt med montering, rätstickning som används på fint sätt. En del känns mossigt och sammanfaller inte alls med min smak, men så är det ju jämt.
Jag bestämde mig för att köpa böckerna och beställde dem, valde de amerikanska utgåvorna eftersom de var billigare än de danska. Döm om min förvåning när jag upptäckte att böckerna skiljer sig åt rätt mycket. Fotona är delvis utbytta, beskrivningarna är annorlunda (och krångligare) och i några fall saknas en modell helt i de amerikanska böckerna.
Nu har jag på nytt lånat Isagers böcker på biblioteket för att kopiera en del av de danska stickbeskrivningarna. Lite fånigt känns det allt...

Bronsfärgad sjaltrasa

Ett väldigt enkelt litet projekt men med stor lyxkänsla.

Mönster: Inget alls. Rätstickad, ganska rak med assymetriska spetsar. Tanken var att garnet självt skulle synas mest. Ungefär 160 cm lång på längsta stället.

Garn: Mango Moon. Handspunnet silke från Nepal i färgern Wheat 9415. Väldigt ojämnt och mycket vackert. Färgåtergivningen är ok om man tar med solljuset i beräkningen. Hela härvan, 129 gram, var jag noga med att använda.

Stickor: Jag har glömt. 4 eller 5, tror jag. Edit: 6 var det visst.

Nöjd?: Mycket. Det här är en sån där sjal som snyggar till det mesta.

Det fina garnet har jag köpt hos Astrid i Jönköping. Hennes garnbutik är verkligen i min smak! Missa inte den om ni är i närheten av Vättern!

Guldgula sockor

Mönster: Serpentine Socks ur Socks From the Toe Up av Wendy D. Johnson.
Trevligt, enkelt mönster med bra resåreffekt. Särskilt bra om socka nummer två som vanligt blir ett nummer större än den första... Hälen var felräknad, och jag har någon matematisk brist när det gäller att räkna ut hur de där korta varven ska göras så det tog ett tag innan jag insåg att det var mönsterkonstruktören och inte jag som hade tänkt tokigt.

Garn: Colinette Jitterbug i färgen Vincent´s Apron. Vackert, gyllene med fin lyster. Garnet torrfällde rejält, mina fingrar såg ut som om jag rökte 40 John Silver om dagen. Även efter några tvättar fäller det såpass att fötterna blir ljusgula här och där. Det är lätt att förlåta - sockorna är så sköna och jag gillar spänsten i garnet.

Jag stickade några rapporter extra för att få lite längre sockskaft. Det gick åt 98 gram- inte riktigt en hel härva.

Stickor: Strumpstickor 2,5.

Björnmossa

Det är väldigt roligt att sticka spets men jag känner mig lite utklädd när jag har spetssjal på mig. Det är lite för romantiskt. Jag ska försöka hitta mer geometriska, strama mönster av hål och hoptagningar, det måste väl finnas? Jag känner mig inte mogen att försöka göra spetsmönster på egen hand...

Mönster: Laminaria. Blev förälskad när jag såg bilderna hos Knitty, inte minst i färgen. Läste om någon som inte gillade the aliens i ytterkanten och började genast se de där ansiktena som jag inte lagt märke till tidigare. Ändrade därför några varv för att få lite mer bladaktiga former och slippa de ylande spökena.

Garn: Fleece Artist Suri Blue i färgen Moss. Underbar björnmossegrön färg. Originalgarnet (igen!) från mönstret. Garnet släpper ganska mycket småtrådar och är inte riktigt tillräckligt mjukt mot halsen. Kanske har jag blivit bortskämd av alla helmjuka garner?

Stickor: 3,5. Ett halvnummer grövre hade inte gjort nåt.

Nöjdhet: Rolig stickning, till och med de långa slutvarven. Men kommer jag att använda den?

Mer än nöjd

Det var längesen jag var så här nöjd med en färdig stickning! Mmm...
Rolig stickning hela vägen och monteringen inskränkte sig till pyttelite grafting.

Mönster: Vivian av Ysolda Teague. Roligt och finurligt med flätor som följer och skapar form. Det finns ett enda fel i beskrivningen och det går att hitta i en erratafil.

Jag avstod från luvan och stickade i stället på en kant med mosstickning och maskade av med I-cord. Det blev precis som jag ville. Vill man se koftan med luva så har Visa Lisa stickat en finfin.

Garn: Originalgarnet (det känns ovant, men kanske håller det på att bli en vana?) från Fyberspates, Chunky Scrumptious i färgen Biscuit. 45% silke 55% bluefaced leicester. Extremt mjukt, nästan inte tvinnat alls och med fantastisk lyster. Enda nackdelarna är priset och att leveransen tar sin tid.

Stickor: 5 mm.

Nöjd?: Kolossalt. Jag skulle gärna sticka mig en till.

Ärmarna ser lite lustiga ut, men är finfina på och faktiskt tillräckligt långa för mina babianarmar.

Äntligen!

Men varför tog det så lång tid innan jag köpte det här?!

Nu ska här nystas!

Tack, Signe!

Jag har fått den här fina solen av Signe. Tusen tack, jag tar det som en uppmuntran!

Kulörtvätt 60 grader

Mina grönspräckliga sockor smet i ett obevakat ögonblick in i tvättmaskinen när jag tvättade blandat kulört i 60 grader. De filtade inte ihop sig ett dugg, den ena är fortfarande större än den andra, men färgen försvann delvis så att de blev spräckliga i blekblått och blekgult. Nu blev de rent fula, men eftersom Colinette Jitterbug verkar tåla allt går det kanske att färga dem med vilken brutal metod som helst?

Upprepad upprepning

Det finns ju några tänkbara och usla ordvitsar på upprepningstema, men inte blir det särskilt mycket roligare för det. Jag behövde en tröja till en kjol jag aldrig använt och lyxade till det med en kombination av två Rowangarner. Silk Wool DK och Kidsilk Haze. Till en början var det för att få till rätt stickfasthet, sen för att det blev så fint och mjukt.

Nu har jag stickat två hela bålar efter olika mönster och båda har blivit för stora och bylsiga och oklädsamma. Jag har mest liknat ett sjölejon och det var inte riktigt vad jag eftersträvade. Kanske går det inte att få till något annat än en tjockolle om man stickar med stickor 5, men eftersom jag gjort mitt vanliga tankefel vid val av storlek - "lite större kan nog vara bra" - så kan det ju bero på det också. Jag tror att garnet får gå i ide ett tag, jag är mer än trött på att repa upp garn som klistrar ihop sig med varann. Och förresten; hur mycket upprepning tål ett garn egentligen?!

OS-stickning

Det blev ingen riktig OS-stickning - jag kunde inte bestämma mig (se bild). Vill också undvika att föra in minsta lilla gnutta prestationskrav i stickningen. Den är, och ska vara, en fristad - bara rolig, inga måsten.

Mycket stickning och mycket OS blir det förhoppningsvis ändå. Jag kör nån slags nordisk kombination och växlar mellan olika projekt och grenar. Precis som vanligt, alltså.

Orange Citron (originellt...) i Malabrigo Lace.

Laminaria i exakt samma (första gången någonsin!) garn som mönstret föreskriver.

Balsam Shawl i Fleece Artists Merino. Den sista kommer inte att stickas klar, garnet och mönstret passade inte ihop, men de är finfina vart och ett för sig.

Hann!

Tröjan blev klar, men det var inte med någon marginal. In i det sista fäste jag trådar och ett tag såg det inte riktigt ut som om jag skulle hinna slå in tröjan i paket innan kalaset började. Hu. På det här sättet blir montering INTE roligare...
Naturligtvis hann jag inte ta någon bild på den färdiga tröjan, men jag hoppas kunna återkomma med det.

Grunnar på OS-stickning. Vad vore roligast? Hur ambitiös ska man vara?
Hur mycket vatten över huvudet ska man ta sig? Ska man välja något man annars inte tänkt sticka?

Axlar

Det går framåt. Alla delar är färdigstickade.
Axelklaffarna syns på bilden. Den ena är pressad, den andra inte. Just Bergågarnet, som är mycket vällagrat vid det här laget, verkar må bra av pressning med fuktig duk. Tur är det, jag har inte tid att vänta på att fuktigt ylle ska torka.
Ärmarna har fått rätt längd.
Bålen är klar, bortsett från maskinsömmarna före uppklippning och halsringning.
Gruvar mig för halsringningen - den är så avgörande för hur slutresultatet tar sig ut.
Nog är det ganska många dagar kvar innan det blir söndag?

En klok person sa "aldrig granska ofärdigt alster". Det är ju rätt, men titta lite kan man väl få? Jag gillar själv att se hur andras projekt växer fram.

Vem vill INTE vinna det här?

Gina lottar ut ett underbart stickset. Vi är många som vill vinna, minst sagt...

Så skönt att Ginas koppling till garnföretaget inte går att missa.

Reklam är ok, smygreklam är det inte.

Bråttom, bråttom

En kär person fyller jämt om en vecka och ska få den här är det tänkt. Nu krävs panikstickning för att HELA tröjan ska bli klar och (värst av allt) monterad till dess. Det mesta är förstås stickat, men ganska mycket återstår ändå. Och det är ju halsringningen och andra detaljer som avgör om den blir så fin som jag vill att den ska bli. Och då tar det tid...Tidsoptimisten i mig tror att det är möjligt, de flesta andra personlighetselementen tvivlar. Vaknade med ont i höger handled efter en lördag med intensivt och stressat stickande, men nu är jag igång igen.
Det känns som om jag tjuvstartat med OS-stickning. Marcialonga, here I come!

Utmärkelse

Jag har fått en utmärkelse av Skogsflickan! Tusen tack!
Så glad jag blir när det märks att någon läser!
Återkommer när jag tänkt efter lite...

Långstrumpor

Behövde ett par varma vinterstrumpor till mina kängor. De fick inte vara för tjocka - yllesulan måste också få plats - och ha passform som ett par strumpor. Då kom min fina Zauberball väl till pass. Så svårt jag har att begripa hur ett mångfärgat garn tar sig ut när det lämnar nystanet och blir stickat!

Mönster: Nerifrånochuppmönster ihopplockat från Socks from the toe up.
Ribbat skaft med (för få) ökningar för vaden. Avmaskningen är lite för hård och stum trots otaliga försök med olika tekniker och stickgrovlekar.

Garn: Zauberball i färgställningen Flussbett. Underbara kulörer, men nystanet var vackrare!

Stickor: Strumpstickor från Knitpro, 2,25. Avmaskning med stickor 8 (!).

Perfekt passform kring häl och hålfot, värmer gott när man har dem direkt på fötterna.
Heja ylle!

Sjal 2 i snö

Det är väldigt roligt att sticka i garn som ändrar färg. "Bara några varv till så jag får se vad som kommer sen..." Det här garnet var mer orange och mindre rött än jag tänkt mig. Ganska kul men inte så klädsamt om man händelsevis är vinterblek på det grågröna sättet.

Mönster: Rätstickning med hålvarv för att få en mer följsam sjal. 60 maskor på bredden.

Den är 27 cm bred och 170 cm lång.

Garn: Silk Garden Sock, färg S84. 2 nystan.

Roligt att sticka med, men kliar faktiskt lite mer än min förra Noro. Kan det vara rätstickningen? Det blir ju lite knottrigt, liksom.

Stickor: 5. Rundsticka för axlarnas skull. Också en såpass liten tyngd är skön att fördela jämnt, tycker jag.

Grönspräckliga sockor

Jag trodde nog att stickbloggarnas alla ursäkter i fråga om felaktiga färger på bilderna var lite för många. Så är det inte alls. Det ser ju aldrig ut som det gör i verkligheten och inte heller ser det ut som det gör i kameran! Eventuella tips tas tacksamt emot. Garnet är sig rätt likt på översta bilden, men lite friskare grönt är det allt.

Här har varit kallt och jag har behövt varma sockor. De här blev sköna men töjer sig lite för mycket. De förlorar i passform och blir nog för knöliga i kängor och stövlar.

Jag är ovan vid att använda garn med många nyanser i och trodde (önsketänkte) att bladmönstret skulle framträda bättre än det gör.

Mönster: Embossed Leaves Socks ur "Favorite Socks". Snyggast är avmaskningarna på tån.

Garn: Colinette Jitterbug i färgen Velvet Leaf. Det gick åt nästan en hel härva till ett par ganska små sockor.

Stickor: Mudden och första mönsterrapporten med 2,5, sedan 2. Jag hade tänkt sticka en rapport med 2,25 före 2:orna, men mellanstickorna var på rymmen.

Nästa sockpar stickas i ett garn som är mindre spräckligt, men också de i Colinette Jitterbug, vilket garn!

Nu flödar texten om som den vill. Jag kan ju inte det här! Sticka går ju, men att blogga om det?!

Sjal i snö

Mönster: Every Way Wrap från Interweave Knits, höstnumret 2009.

Det finurliga med det här mönstret är att flätorna ser likadana ut på båda sidorna. De blev ganska fina, men lite buckligare än vanliga ensidiga flätor.
Originalet har två knappar och två knapphål så att man kan knäppa ihop sjalen på lite olika håll och kanter. Än så länge har jag nöjt mig med knapphålen, kanske blir det knappar senare.

Garn: Rowan SilkWool i en fin lite urtvättad röd. Lent och lite lite glansigt.
450 g gick det åt för att få en sjal som är 180 x 35 cm.

Stickor: 5,5