Julklappsmössa

Mönster: Från Ann-Mari Nilssons "Sticka mössor, vantar, sockor". Tillagd dubbelsidig flätuppläggning. Jag kan inte låta bli de där flätorna... Såg av en slump en filmsnutt på Youtube där Ann-Mari undervisar japanskor i stickning via tolk. Coolt.

Garn: Visjö från Östergötlands ullspinneri, köpt på plats. (Åk dit!) Vacker röd och naturvit.

Stickor: Nummer 3.

Nöjd?: Ja, mössan ser bra ut och blev lagom stor (tror jag). Nu återstår att se om den som ska få den blir glad.

Kattvantar

Mönster: Cat Mittens, köpemönster. Oamerikanskt mönster med ganska lite instruktioner som nog kräver att man har stickat ett och annat innan. Jag la till en rödvit dubbelsidig fläta för att hålla ute allt oknytt. Bra, tillräckligt rymliga tummar - om det klämmer åt vid tumroten fryser man garanterat.

Garn: Rauma finull. Fin röd, orange och naturvit. 66 gram väger vantarna när de är klara. Färgvalet är inte vackrast tänkbara men har sin förklaring: mottagaren har en orange-vit högt älskad katt.

Stickor: 3,25 till uppläggning och svanskanten, 2,75 till resten.

Nöjd?: Ja, det här var rolig stickning och jag ska nog sticka mig ett par sträva yllevantar för att se om de värmer bättre än mina skinnhandskar. Men då blir det inte med katter.

Färösjal 2

Mönster: Ur Folk Shawls av Cheryl Oberle. Tredje sjalen ur samma bok och det finns fler som lockar. Mönstren är rena och enkla. Idén att sticka från nederkanten och göra intagningar tilltalar mig men gör det vanskligt om man är osäker på om garnet ska räcka.

Garn: Visjö från Östergötlands Ullspinneri. Ljust grått. 427 gram gick åt.

Stickor: Nummer 5. Nu vill jag sticka med tunnare stickor!

Nöjd?: Ja. Sjalen är stor, som jag ville ha den. 75 cm från nacken och neråt, 216 cm på längsta stället. Jag gillar bananformen som gör att sjalen ligger kvar utan att man gör nåt särskilt.

Vad bidde det då då?

Nä, något broderi på vantarna i förra inlägget blev det faktiskt inte. Jag insåg att jag var tvungen att trimma handlaget lite innan jag gav mig på dem. Broderade på en bit vadmal som sedan fick bli ett mobilfodral. I min värld betyder "folkligt" numera "snett"...

Det var VÄLDIGT roligt att brodera och den där förtätade stämningen som uppstår när tolv personer är helkoncentrerade samtidigt är fantastisk! Jag vill ha mer av både det och broderi! Kursledare Karin (som gjorde allting rätt!) visar fler bilder på sin blogg.

Kursmaterial

Snart ska jag gå på kurs med Broderi-Karin. Då ska man ta med sig något att brodera på så jag har stickat mig ett par svarta vantar. Garnet var så toksvart att det var nästintill omöjligt att räkna varv och maskor. Jag fick använda en massa små garnmarkeringar för att hålla ordning på vad jag hade gjort på den första så att den andra skulle bli likadan. Det gav den där sköna känslan av exakthet och nörderi/pedanteri som man kan unna sig när man sysslar med små projekt.

Resultatet blev väldigt bra, tummarna smiter åt som på riktigt fina skinnhandskar och fastän det är yllevantar känns de nästan eleganta. De aviga maskorna som ramar in tummen är en av detaljerna som bidrar till det.

Jag har inte stickat vantar sen syslöjden (ja, det hette så på medeltiden) då alla skulle sticka ett par lovikkavantar. Naturligtvis blev det en stor och en liten... Eftersom jag har lätt att frysa om händerna och det blåser och regnar mycket där jag bor har jag nästan aldrig yllevantar trots att det är så fint. Vi får se om de här kommer till användning när de är broderade eller om de ska bli en julklapp till någon med varmare händer än jag.

Den undre bilden är felexponerad med flit så att man inte bara ska se siluetten. Så bra som maskorna syns på den bilden ser man dem inte ens i starkt arbetsljus!

Mönster: Vantar med vid krage ur Karin Kahnlunds Sticka efter svenska mönster. Den boken har väckt olikartade reaktioner, exempelvis här (ros) och här (ris). Själv är jag väl nånstans mittemellan än så länge. Förresten uppskattar jag att nån för en gångs skull är kritisk mot nåt i stickbloggvärlden, det saknar jag.

Garn: Jamieson's Shetland Spindrift. Kulören heter Black och det stämmer verkligen. Det är en död färgtyp jag inte gillar i vanliga fall, men jag tror att det blir finfint att brodera på. Garnet är strävt och härligt och ullar till sig och slätar ut sig på bästa sätt efter tvätt. 40 g gick det åt.

Stickor: Jag hade problem med stickfastheten och fick gå ner till stickor 2 och ändå sticka fastare än vanligt. Det talar mot att sticka något mer ur boken utan att räkna om - en hel tröja på stickor 2 och spända händer är på tok för mycket! Mina fina metallstickor från Knitpro är stadiga även när de är så tunna. Skönt. Jag måste lära mig att sticka båda vantarna/sockorna/ärmarna på en gång på rundsticka. Än så länge har jag inte gjort nåt ärligt försök utan gett upp när nystana trasslat ihop sig.

Blekrosa flätor

Blogger gör lite som den vill med bilderna, men jag orkar varken försöka uppfostra den eller mixtra med den.

Mönster: Vivian av Ysolda. För andra gången. Första gången var i mars 2010. Mysko, jag som alltid vill göra nya, oprövade grejer, åtminstone nån liten ny detalj. Om ändå alla mönster vore som detta... Smart, snyggt och genomtänkt.

Jag har lagt till en fläta på framstyckena för att de ska kännas bekvämt breda. Modellen är tajt och gjord för blixtlås, men jag vill bära koftan öppen och slippa gå och dra ihop den. I den här upplagan fick den också bli ca 15 cm längre vilket passar mig bättre. Tack stash, knit, repeat för att jag begripit det!

Garn: Cascade 220, färg 4192. Kallrosa. Överraskande färgval, men tydligen lyckat - jag får komplimanger och ser ju också själv att färgen är snäll mot mig.

Stickor: 5. Jag kunde ha gått ner ett halvnummer, stickningen är lite för gles på sina ställen.

Nöjd?: Enormt! Det skulle kunna bli en tredje Vivian...

Guldsjal

Mönster: Bird's Nest Shawl från Folk Shawls av Cheryl Oberle.

Garn: BC Garn Silkbloom Fino, 45 % mullbärssilke och 55 % merino. Färg 21. Det gick åt 227 gram till en sjal som mäter 48 x 200 cm. Fantastiskt mjukt och lagom blankt.

Stickor: 4.

Nöjd?: Ja, den är väldigt fin. Jag hade egentligen velat ha den bredare men eftersom jag inte litade på mina egna beräkningar - som visade sig stämma - repade jag inte upp för att göra den lite kortare men bredare. Jag gillar särskilt de där valvbågarna i mönstret.

I brist på annat

Den här bloggen är mest tänkt som någon sorts dagbok över det jag stickar. Den senaste tiden har det inte blivit särskilt mycket att notera, inte annat än upprepat, omhärvat garn. Roligare blogg kan man ju tänka sig...

En bok har jag köpt i alla fall. Little Red in the City av Ysolda Teague. Jag jublar inte inför särskilt många av mönstren men tycker mycket om sättet att skriva om stickning och kroppar och de kloka råden. Det är en varm, omtänksam bok som får mig att tro att människor som stickar är vänligare och snällare än andra.

Jag har letat efter en bra app att registrera garn i. Tänk att kunna garndrömma överallt och kunna kolla om drömmarna kan förverkligas utan att behöva leta i förrådet! Har testat KnitMinder och Ewe Stash, men är inte helnöjd. Visst borde alla garndårar världen över vara en tillräckligt stor (och viktig!) målgrupp för att göra en super-app?

Röd bomullströja

Mönster: Eget uppifrån och ner, med inspiration från sedvanliga guruer (Zimmermann, Walker). Ökningarna i oket är spridda över hela bredden, 8 maskor vartannat varv. Tre öhpt under bysten och intagningar i midjan. Virkade kanter för att få lite styrsel.

Garn: Araucanìa Nature Cotton i en underbar, lite urtvättad röd nyans. Härvorna varierade ganska mycket, men jag brydde mig inte om att sticka med två åt gången och det är bra att olikheterna syns.

Stickor: Nummer 6.

Nöjd?: Ja, ganska. Färgen är fantastisk, men jag ser lite för robust ut i så här tjocka kvaliteter. Axlarna hade platsat på en östtysk kulstöterska. Bomullen töjer sig lite här och där, och det tar ett tag att "gå in" ett sånt här plagg, men jag har gott hopp att det blir en omtyckt sommartröja.

Flätad väst

Mönster: Eget. Västen är stickad i ett stycke nerifrån och upp och axelsömmarna ihopstickade från avigan. Inte ett enda stygn, alltså! Rätstickade kanter med I-cord. Knapphål i båda kanterna, knapparna kan knäppas loss vid tvätt. Västen är lite insvängd i midjan vilket visade sig vara helt onödigt - flätorna skapar sån elasticitet att det knappt märks. Garn: Cascade 200 Wool Heather, kulör 2429. Verkligt fin melerad, levande grangrön. 420 gram gick det åt. Efter tvätt jämnade stickningen ut sig så snällt, så snällt och flätorna trädde fram. Mmmm. Stickor: 4 och 3,5. Som så många andra stickar jag ogärna på beställning, men det här är ett undantag. Frusna, äldre släktingar som ber snällt måste man såklart pyssla om med en ylleväst! (Men varför vägrar Blogger fasta radbrytningar?!)

Påsksladd

Sticka går ju, men virka kan jag inte särskilt bra. Ändå tog det bara några minuter att luftmaska in en mobilsladd i ett heltokigt garn.

Fördelar: Sladden trasslar sig inte längre och är lätt att hitta i vilket mörkt skrymsle som helst.

Nackdel: Jag får vissa trovärdighetsproblem när jag använder den på offentlig plats. Folk glor verkligen. Det krävs inte mycket för att avvika rejält, lite självlysande garn räcker.

Gräsgrön

Mönster: Box Lace Shawl ur Folk Shawls av Cheryl Oberle. Bra, okomplicerad bok med tillräckligt stora sjalar. Egentligen ska sjalen bli kvadratisk, men garnet tog slut innan dess. Nu är den ca 66 x 170.

Garn: Malabrigo Sock, Färg Lettuce. Merino. Tre härvor, 300 g, gick det åt. Färgen är sannerligen salladsgrön, eller som nya små björklöv.

Stickor: 4,5.

Nöjd?: Ja, verkligen! Först surade jag när jag upptäckte att garnet var SuperWashbehandlat eftersom jag sett framför mig att rätstickningens åsar skulle suddas ut lite av blockningen. Men det blev fint ändå och garnet är så mjukt, så mjukt och killar inte ens en känsligaste haka. Det känns nästan som bomullsgarn.

Fina rutor

Paus 2

Jag behövde en stickning till att vila i. Att sticka nåt enkelt med Noro är stillsamt spännande. Färgväxlingarna gör att jag vill "veta hur det går" och "bara sticka några varv till". Inga formgivningsrevolutioner precis, men trevligt.

Mönster: Nja. Ribb en rät, en avig.

Garn: Silk Garden Lite, kulör 2025.

137 gram gick det år för att få en halsduk som mäter 16 x 145 cm. Från början hade jag 150 gram, men det var nåt fult brun-grönt i garnet som jag tog mig friheten att smussla bort.

Stickor: 4,5, tror jag.

Måste jag ta itu med ett UFO nu?

Paus

Det mesta jag stickar går just nu på tok. Det är mycket som får repas upp och göras om. Det finns en glädje i det också, att inte nöja sig med att det blir rättsåbra utan blir precissomjagvill.
Men då behövs det lite pauser med småsaker som går framåt och rentav blir klara. Muddar.

Mönster: Själva modellen är ju inte mycket att orda om, men stjärnorna! De här är estniska (fast finns säkert i fler länders tradition) och jag märker att jag ständigt återkommer till olika varianter av dem. Om jag blev tvungen att välja en enda sorts stickning skulle det bli den här typen mönsterstickat i stickigt garn, det är hemma på nåt sätt.

Garn: Medelhavsblått och vitt är Jamieson's Spindrift, det röda är Raumas finull. Verkligt bra röd, jag älskar den!

Stickor: 2,75, KnitPros strumpstickor i metall (som inte går av så lätt i handväskan...).

Fiffigt

Inte nog med att man slipper montera om man stickar uppifrånochner, man kan dessutom enkelt förlänga en kofta när ägaren rakat i höjden! Den här stickade jag på begäran - en regnbågskofta skulle det vara. Nu, två år senare, hade den blivit för kort överallt men räckte fortfarande till på bredden. Alltså pillade jag upp avmaskningar och rätstickade kanter och stickade på några nya ränder (och kände mig så präktig att det kändes mer än måttligt besvärande). I verkligheten syns det att de nya ränderna är mindre solblekta än de gamla, men det jämnar nog snart ut sig.

Garnet är Muskat och jag har använt stickor 3. Skönt att slippa sticka en hel kofta till i detta garn. Det är strängt mot fingrarna och dessutom så hårt tvinnat att det måste snurras upp med jämna och irriterande mellanrum.

Märtamuddar

Jag blev alldeles glad när jag såg mönstret på den fina väskan Märta (Ravelrylänk med bild) i Northern Knits. Men jag vill inte ha en stickad väska med broderier, där går nåt slags gräns som jag får analysera närmare en annan gång. Vad gör man då? Muddar, förstås.

Jag vill gärna brodera lite på dem också, men är sannerligen inte bra på det. Har gjort några halvhjärtade försök som inte blivit så lyckade (franska knutar?! snarare franskt trassel...), men har inte givit upp helt.

Garnet är Rauma finull (rött och grönt) och Jamieson's Shetland Spindrift (naturvitt). Lagom sträva garner som jämnar ut sig och fluffar till sig så där generöst efter tvätt. Stickor 2,25, tror jag.

Det där röd-grön-vita gav mersmak. En vårkofta, kanske?

Röd mössa

Mönster: Stickfrossas Level 2 mössa. Finfint gratismönster. Strukturen är verkligen väldigt fin och lagom elastisk för en mössa.

Garn: Cascade 220 Heathers, kulör Cherry 2426. Jag ville prova färgen, jag jagar för jämnan efter fint rött yllegarn och det är inte så lätt, särskilt inte när man köper garn över nätet. Det här är heldött i färgen och blir ingen röd kofta som jag hade hoppats. Men att sticka med Cascade är härligt, det är så rejält på nåt sätt.

Stickor: 4,5, tror jag.

Turkos med flätor

Efter att jag i tankspriddhet tvättat en köpt barnmössa med öronlappar och flätor i 60 grader fick jag i uppdrag att fixa en ny. Trevligt litet uppdrag.

Mönster: Modifierad Scrappy Flapper från Wooly Wormhead. Öronlapparna fick bli lite kortare.

Stickor: 4, 5.

Garn: Bambino merinoull Superwash, kulör 428. Från beredskapslagret. Än så länge är jag inte med i någon sån där "sticka av det du redan har-grupp", men det är ju en bra idé. Om inte annat för att öka trovärdigheten i uttalanden om att det är bra att ha garn hemma...
Det gick åt enorma mängder garn till flätorna, kanske dubbelt så mycket som till själva mössan.

Överraskning: Att Superwash blir så VÄLDIGT mycket större efter tvätt. Numera kan även en vuxen få plats med ganska mycket i mössan utöver huvudet, mackor och termos till exempel. Skönt att Mia skrivit en del om detta fenomen, annars hade jag trott att den här ohämmade tillväxten var ett specialfall. Kanske kan lite torktumling göra susen.

Kan det bli värre än så här?

Fyra böcker med otaliga svartvita och rätt gryniga bilder av stickteknik. Portot från USA utgjorde en tredjedel av totalkostnaden.
Det rör sig förstås om Barbara G. Walkers Treasuries of Knitting Patterns. Nu hoppas åtminstone omgivningen att jag inte kan trampa djupare i stickningsträsket. Själv är jag mest nöjd.

Cape? Poncho?

Jag vet inte vad en sån här heter, men den är rätt skön.

Mönster: Eget. Jag stickade uppifrån och ner och utgick från raglanökningar men höll på lite längre med dem än jag skulle gjort på en tröja. Slätstickning och små flätor. I-cord längs halsringningen och rätstickning längst ner.

Garn: Väldigt fint varmgrått från Åland. Tvåtrådigt och ekologiskt. Efter tvätt blev det fluffigt, blankt och varmt. Två hekto gick det åt.

Stickor: Nummer 4.

Nöjd: Ja, framförallt med garnet faktiskt. Jag är osäker på om jag kommer att använda ett sånt här plagg utanför hemmet. Det påminner lite för mycket om min mormors kamkrage och de där skynkena man får på sig hos frissan. Vi får väl se...

Återupplivning

Inte har det varit särskilt livligt på den här bloggen på sista tiden, men nu är det dags igen. Stickat har jag ju faktiskt gjort och några saker har blivit färdiga också. Exempelvis den här som inte är ett dugg sladdrig eller ojämn i nederkanten fastän det ser så ut.

Mönster: Wood Hollow Vest av Kirsten Kapur. Hur roligt som helst att sticka och med små fina detaljer. Exempelvis att en maska från småflätorna följer med längs ringningen (syns det?).
Mönstret är skrivet för två stycken som sys ihop, men jag stickade runt i stället. Jag är beredd att göra nästan vad som helst för att slippa sy ihop stickat.

Garn: Cascade i färgen Birch. Fin lejongul. Det var egentligen garnet jag ville pröva - inte vet jag vad jag ska med en slipover till. Väldigt fint melerat och helt okomplicerat att sticka med, det flöt bara på. Jag vill sticka en kofta i det här garnet men risken är att det blir lite för stelt och tjockt. 325 gram gick åt.

Stickor: 3,5 och 4, rundstickor.

Något att ändra på?: Ja, jag borde ha svängt in den i midjan för att öka klädsamheten något. Nu ser jag ut att sakna såväl midja som byst. Eller gjort en storlek mindre så att elasticiteten hade gjort den mer figurnära.

Extra roligt: Att sticka vridna maskor i de där skidspåren. Det blir verkligen snyggt!