Ännu en axelvärmare

Det här är Annas axelvärmare som syntes mycket på stickbloggarna förra våren. Nu har det blivit min tur att få en och det i en färg som inte är min vanliga. Förresten stickar jag mest i färger som inte är mina vanliga nu för tiden, kanske är min smak på väg i en ny riktning och jag får nya "vanliga" färger? Jag skulle vilja ha en rad med bilder i marginalen för att få överblick över vilka kulörer jag valt sista tiden, men har inte fått till det riktigt. Sticka går ju, men att blogga som man vill är lite värre...

Mönster: Annas axelvärmare, trevligt och enkelt mönster. Jag börjar gilla rätstickat alltmer. Gjorde enkla omslag i stället för dubbla för att få lite mindre hål i bladen och ökade antalet uddar både på ökningsdelen och den raka delen.

Längd på längsta stället; nästan två meter. Bredd på bredaste stället; 50 cm. Tillräckligt!

Garn: Rowans Kidsilk Haze, kulör 630. Drygt två nystan, 62 gram.

BC Silk, rosa. 150 gram. En tråd av varje. Ljuvligt mjukt och garnerna klär varandra fint.

Stickor: Nummer 5.

Nöjd?: Ja, men jag får ta ett djupt andetag innan jag klär mig i jordgubbsglassrosa.

Husdjur

Två underbara jättehärvor angora är mina! Det känns lite högtidligt och rörande att handskas med dem och jag har bara en massa virriga tankar om vad de ska bli. Plånboken har svåra sviter efter köpet, men det är som att ha fått två levande varelser, så mjuka, så inbjudande! Raringarna kommer från Astrid som hade tänkt göra 25 grams-nystan av dem...

Snopen

Tack vare Asplund upptäckte jag den danska stickdesignern Marianne Isager. Jag lånade några av hennes böcker (på danska) på biblioteket och såg att hon hade ett sätt att tänka kring stickteknik som jag gillade. Finurliga småknep, minimalt med montering, rätstickning som används på fint sätt. En del känns mossigt och sammanfaller inte alls med min smak, men så är det ju jämt.
Jag bestämde mig för att köpa böckerna och beställde dem, valde de amerikanska utgåvorna eftersom de var billigare än de danska. Döm om min förvåning när jag upptäckte att böckerna skiljer sig åt rätt mycket. Fotona är delvis utbytta, beskrivningarna är annorlunda (och krångligare) och i några fall saknas en modell helt i de amerikanska böckerna.
Nu har jag på nytt lånat Isagers böcker på biblioteket för att kopiera en del av de danska stickbeskrivningarna. Lite fånigt känns det allt...