Snart ska jag gå på kurs med
Broderi-Karin. Då ska man ta med sig något att brodera på så jag har stickat mig ett par svarta vantar. Garnet var så toksvart att det var nästintill omöjligt att räkna varv och maskor. Jag fick använda en massa små garnmarkeringar för att hålla ordning på vad jag hade gjort på den första så att den andra skulle bli likadan. Det gav den där sköna känslan av exakthet och nörderi/pedanteri som man kan unna sig när man sysslar med små projekt.
Resultatet blev väldigt bra, tummarna smiter åt som på riktigt fina skinnhandskar och fastän det är yllevantar känns de nästan eleganta. De aviga maskorna som ramar in tummen är en av detaljerna som bidrar till det.
Jag har inte stickat vantar sen syslöjden (ja, det hette så på medeltiden) då alla skulle sticka ett par lovikkavantar. Naturligtvis blev det en stor och en liten... Eftersom jag har lätt att frysa om händerna och det blåser och regnar mycket där jag bor har jag nästan aldrig yllevantar trots att det är så fint. Vi får se om de här kommer till användning när de är broderade eller om de ska bli en julklapp till någon med varmare händer än jag.
Den undre bilden är felexponerad med flit så att man inte bara ska se siluetten. Så bra som maskorna syns på den bilden ser man dem inte ens i starkt arbetsljus!
Mönster: Vantar med vid krage ur Karin Kahnlunds
Sticka efter svenska mönster. Den boken har väckt olikartade reaktioner, exempelvis
här (ros) och
här (ris). Själv är jag väl nånstans mittemellan än så länge. Förresten uppskattar jag att nån för en gångs skull är kritisk mot nåt i stickbloggvärlden, det saknar jag.
Garn: Jamieson's Shetland Spindrift. Kulören heter Black och det stämmer verkligen. Det är en död färgtyp jag inte gillar i vanliga fall, men jag tror att det blir finfint att brodera på. Garnet är strävt och härligt och ullar till sig och slätar ut sig på bästa sätt efter tvätt. 40 g gick det åt.
Stickor: Jag hade problem med stickfastheten och fick gå ner till stickor 2 och ändå sticka fastare än vanligt. Det talar mot att sticka något mer ur boken utan att räkna om - en hel tröja på stickor 2 och spända händer är på tok för mycket! Mina fina metallstickor från Knitpro är stadiga även när de är så tunna. Skönt. Jag måste lära mig att sticka båda vantarna/sockorna/ärmarna på en gång på rundsticka. Än så länge har jag inte gjort nåt ärligt försök utan gett upp när nystana trasslat ihop sig.
Mönster: Ur Folk Shawls av Cheryl Oberle. Tredje sjalen ur samma bok och det finns fler som lockar. Mönstren är rena och enkla. Idén att sticka från nederkanten och göra intagningar tilltalar mig men gör det vanskligt om man är osäker på om garnet ska räcka.
