Litet manifest för hösten

Nu har jag tolkat min utmaning.
Tolkningen är lika full av negationer som Dogmamanifestet.















Inte EN stickning som påbörjas nu och avslutas vid nyår. Snarare ett tema som ska utvecklas. Jag vet en husvägg som är nästan svart och intill den växer rosor med vackert blanka blad. Så här års finns det någon enstaka blomma, under sommaren ett överflöd. Kulörerna är inte alls mina; blekrosa, mörkbrunt och grönt, men det är vackert. De ljusa rosorna ser ut att sväva mot den mörka fonden. Det där vill jag göra stickning av. Alltså ett mönster som föreställer eller avbildar eller åtminstone inspirerats. Något sådant har jag inte gjort förut och det är förstås själva vitsen med att låta sig utmanas.

Inte en olle eller en halsduk som det brukar utan något jag kan fira nyår i. Jag förknippar inte stickat med fest och firande trots att jag föralldel firat både det ena och det andra i mina stickiga mönsterstickade ollar. Kanske går det att tänka om? Nu ska det bli lyx och läckert och elegant och lite gnister och lyster. Det heter dazzling på broadwayska. Det lutar åt silke och pärlor. Jag får kanske testa silvertråd också.

Inte mönsterstickat med två färger på rundsticka utan besvärligare än så. Det är dags för en hoper smånystan som trasslar ihop sig, en massa lösa trådar och aviga varv - intarsia. Inget praktiskt mönster med lagom långa avstånd mellan garnbytena. Tvärtom. Hu.

Jag tar inte itu med allt nytt på en gång (som jag brukar) utan börjar med pulsvärmare för att utforska mönster och material, och räknar med att det ska sluta med något större som ger feststämning. Så skönt det vore att på nyårsafton skåla ut SYTYCK och skåla in det nya året utan att frysa men ändå känna mig så tjusig som vore jag på Broadway!