En kär person fyller jämt om en vecka och ska få den här är det tänkt. Nu krävs panikstickning för att HELA tröjan ska bli klar och (värst av allt) monterad till dess. Det mesta är förstås stickat, men ganska mycket återstår ändå. Och det är ju halsringningen och andra detaljer som avgör om den blir så fin som jag vill att den ska bli. Och då tar det tid...Tidsoptimisten i mig tror att det är möjligt, de flesta andra personlighetselementen tvivlar. Vaknade med ont i höger handled efter en lördag med intensivt och stressat stickande, men nu är jag igång igen.
Det känns som om jag tjuvstartat med OS-stickning. Marcialonga, here I come!